Povel Johanssons avslutningstal på kongressen

Avslutningstalet från den 20:e kongressen hölls av Povel Johansson som blev omvald till partistyrelsen. På bilden: den nyvalda partistyrelsen.

2024-01-11

Tack till alla kongressdeltagare för en väl genomförd kongress och för den nyvalda partistyrelsens räkning tackar jag ödmjukast för det förtroende vi fått att leda partiet under den kommande kongressperioden. Det är ett hedersuppdrag!

Kamrater, om den förra kongressen gav uttryck splittring så visar denna kongress att partiet är ett. Att Kommunistiska Partiet står enat i de avgörande frågorna för vår tid.
Där klasskampen och anti-imperialismen är partiets huvudfrågor och socialismen vår lösning. Vi ska med rätta vara stolta över det uppdaterade program som ni delegater på den tjugonde kongressen lämnar efter er. Inte för att det är en bibel, där alla ämnen tas upp och alla frågor besvaras. Utan för att det är vår organisations politiska ryggrad. Där sammanfattas och uttrycks kommunisternas samlade erfarenheter och gemensamma mål. Det är ni delegater som gemensamt beslutat om vårt program och det är ni som inför varandra och för oss som blivit valda att leda partiet, bestämt vår politiska analys och inriktningen på Kommunistiska Partiets verksamhet. Det är så den demokratiska centralismen ska fungera i praktiken - transparant och medlemsstyrt.

Att vara medlem i Kommunistiska Partiet innebär inte bara att man ställer sig bakom vårt partiprogram och våra stadgar. Det räcker inte med att bara betala sin medlemsavgift. För att kunna vara medlemmar kräver vi kommunister också av varandra att vi deltar i partiets organiserade arbete. Det är ett kamratligt krav som uppnås med kollektiv sammanhållning och politisk övertygelse. Det är detta som gör att vi orkar fortsätta lägga ned tid och kraft på att bygga vårt parti.
Det är detta som gör att vi orkar fortsätta vara aktiva på våra orter, i våra bostadsområden, skolor och arbetsplatser. Vetskapen om att vi inte gör detta själva - utan som en del av en större helhet. Som en del av en nationell organisation som varje vecka mobiliserar hundratals medlemmar att skriva och sälja Proletären, dela flygblad, organisera protestmöten och studiecirklar. Men även med vårt kollektiva sätt så måste också varje individ ta sitt ansvar, vi har inte råd att låta någon slippa undan. Det betyder inte att varje medlem ska göra allt, utan att alla behövs för att vi ska kunna lyckas bygga partiet starkare. Detta gemensamma ansvar har vi också för vår kongress. I ett kommunistiskt parti är det inte bara partistyrelsen som ska verkställa - det är alla medlemmars uppdrag att föra ut diskussioner, uttalanden och de beslut som ni delegater på den 20:e kongressen fattat.

Kamrater, en gemensam och kamratlig kravställan är grundläggande för att vårt parti ska fungera som vi vill - som en politisk organisation för arbetarklassens befrielse.
Kommunistiska Partiet ska vara ett verktyg, ingen accessoar.

Kamrater, när vi lyckas med vårt kollektiva agerande vet vi också att vi gör skillnad. Det märktes inte minst från era rapporter under verksamhetsberättelsen. Många av partiets medlemmar och avdelningar har varit med och tagit täten i att organisera protesterna mot Israels folkfördrivningskrig mot Gaza. Vi har inte bara bidragit med praktisk kunskap och arbete utan också sett till att tillföra det antiimperialistiska perspektiv som är nödvändigt för att en freds- och solidaritetsrörelse på sikt ska kunna utgöra ett politiskt hot mot kapitalismen.
Kommunistiska Partiets klasspolitik och proletära internationalism behövs i den fredsrörelse som nu växer fram. En fredsrörelse som vi ska forma och stärka med vår anti imperialistiska politik nu när den står fri från en parlamentarisk vänster som vänt den ryggen.
Detta gör att Kommunistiska Partiets antiimperialistiska linje blir en allt mer unik position i svensk politik - det är svaghetstecken för både fredsrörelsen och arbetarklassen - men det är ett styrkebesked för vårt parti som inte följer med i samtidens ängslighet och politiska triangulering.

När andra vacklar står Kommunistiska Partiet kvar fast. Vi vägrar acceptera Nato-medlemskapet, vi vägrar acceptera EU-medlemskapet.
Vi stödjer Kubas och Koreas folk i deras strävan att bygga samhällen som bryter med århundraden av imperialistisk dominans. Båda dessa folk lever under ständiga krigshot och svåra ekonomiska sanktioner bara för att de valt en annan väg. Det kan vi aldrig acceptera.
Kommunistiska partiet står upp för fred och nedrustning när alla andra partier fallit ned i militarismens träsk. Vi kan med självklarhet svara att det inte är vi - utan politikerna i riksdagen och regeringen som är landsförrädarna. När de säljer ut svensk självständighet och öppnar upp Sverige för den amerikanska imperialismens soldater.

Alla palestinasjalar här i talarstolen här på kongressen är ingen tillfällighet. Kommunistiska Partiet står helhjärtat på det palestinska motståndets sida och det har vi gjort i över 50 år och den linjen cementerades ytterligare på denna kongress.
Vi kommunister kommer fortsätta utveckla våra kontakter med det palestinska folket och vi stödjer öppet deras motståndskamp på dess egna villkor - utan pekpinnar och avståndstaganden.
Under våren kommer Kommunistiska Partiet behöva fortsätta samlas kring vår anti-imperialistiska politik. Arbetet med bojkott av Israel och solidaritet med det palestinska motståndet är bara i sin linda. Kampen mot Nato-medlemskapet och den svenska borgarklassens nyvunna blodtörst kommer fortsätta och I sommarens EU-val kommer den av kongressen beslutade politiska bojkottlinjen sticka ut mer än någonsin bland de andra partiernas trötta valfläsk.
Så var stolta! För inget annat parti är som oss och vår särart är inget vi ska hymla med utan lyfta fram. Det är en tillgång som vi måste använda när vi bygger Kommunistiska Partiet starkare.

Leve Socialismen!
Leve Kommunistiska Partiet!