”Arbetet för revolutionen är mitt liv”, sa Ernesto på direkt fråga om han inte längtar efter solen och efter barnen och barnbarnen på Kuba. ”Jag överger aldrig revolutionen”.

Så var det och så blev det. Ernesto Meléndez Bachs dog i ett vinterkallt Stockholm, långt borta från sitt älskade Kuba. In i det sista upptagen med att arbeta för revolutionen.

Ernesto deltog som ung student i den kubanska revolutionen. Men efter segern nyåret 1959 fick studierna vänta. Revolutionen kallade. Som 20-åring började Ernesto arbeta för utrikesdepartementet och två år senare skickades han på sitt första utlandsuppdrag. Till Sofia i Bulgarien, där den kubanska ambassadören låg sjuk, så Ernesto fick direkt gå in och utföra en ambassadörs plikter. Han gjorde det uppenbarligen med bravur för när ambassadören dog några år senare utnämndes Ernesto till hans efterträdare. Vid 26 års ålder.

Det blev lång diplomattjänst i Bulgarien och Tjeckoslovakien, där han fanns på plats det dramatiska året 1968, och senare i Japan. Men i mitten på 1970-talet återvände Ernesto till Kuba för att avsluta sina studier (en licentiatexamen i ekonomi) och för arbete inom statsförvaltningen, på 1990-talet bland annat som minister för utländska investeringar och ekonomiskt samarbete, och som vice rektor vid Institutet för Internationella relationer.

Att sluta sitt arbete för revolutionen fanns som sagt inte i Ernestos huvud. Så hösten 2006, vid 67 års ålder, återupptog han den diplomatiska banan som Kubas ambassadör i Sverige.

Själv träffade jag Ernesto bara några veckor efter det att han anlänt till Stockholm. Innan han ens överlämnat sina kreditivbrev till kungen bad han om ett sammanträffande med Kommunistiska Partiets ledning. Han hade viktiga saker att diskutera med oss. Kommunister emellan.

För så var det med Ernesto. Han var diplomat. Men också kommunist och företrädare för Kubas Kommunistiska Parti.

Ernesto klagade aldrig över sina diplomatiska plikter, som han säkert skötte med samma bravur som i 1960-talets Bulgarien. Men det kan inte ha varit särskilt kul att ständigt tampas med Carl Bildts underhuggare på svenska UD. Då trivdes han bättre på möten med vanliga människor, vilket tusentals mötesdeltagare runt om i Sverige vet. Som ambassadör för revolutionen var Ernesto kunnig, engagerad och vältalig.

Ändå minns jag honom framförallt som kamrat och kommunist. Vilket kanske är lite ofint i förhållande till en person i Ernestos ställning. Men ställningen fanns inte när vi träffades, bara en stark och ömsesidig känsla av samhörighet.
Det hände att Ernesto och hans kära Nelly dök upp oanmälda på våra tillställningar, som på partiavdelningens 1 maj-fest i Stockholm.

”Var skall en kommunist vara på 1 maj om inte bland kommunister”, som han sa.

På Kommunistiska Partiets femtonde kongress i januari 2008 fanns Ernesto på plats i tre hela dagar, från öppning till avslutning och fest, ivrigt lyssnade på inledningar och inlägg och alls inte rädd att kommentera det han inte var helt nöjd med. För sådan var vår relation. Som kamrater behövde ingen av oss ta några diplomatiska hänsyn. Diskussionen var fri.

Kommunistiska Partiet hade goda relationer till Kubas Kommunistiska Parti långt innan Ernesto Meléndez Bachs tillträdde som ambassadör och ankommer det på oss kommer vi ha det också under nästa ambassadör. Men som Kubas främste representant i Sverige har Ernesto ändå en särskild plats i mitt hjärta – på grund av sin chosefrihet, sin nyfikenhet, sina djupa kunskaper inte minst för sin kamratlighet.

Jag kan inte minnas Ernesto bara som officiell representant för Kuba, som sig kanske bör. För att det är en vän och kamrat som gått bort.

I sorgen går våra tankar till Ernestos livskamrat Nelly Minobis de Melendez, som inte bara följt Ernesto genom livet, utan också i arbetet för revolutionen, de senaste åren som anställd på ambassaden i Stockholm. Liksom till deras barn och övriga familj.

Vi sörjer mer er, med personalen på ambassaden och med det kubanska folket. Men också för egen del. För att vi förlorat en kamrat och för att Ernesto hade så mycket mer att ge i arbetet med att stärka relationerna mellan det svenska och det kubanska folken och mellan de kommunistiska partierna i Sverige och Kuba.

Vi kan lova en sak: Att fortsätta arbetet för revolutionen. Med Ernestos hela envishet som inspiration. Tack Ernesto.

Anders Carlsson,
ordförande i Kommunistiska Partiet

För den som personligt vill hedrar Ernesto Meléndez Bachs minne meddelar ambassaden att en kondoleansbok kommer att vara tillgänglig på:

Kubas ambassad, Sturevägen 9, 182 73 Stocksund i Stockholm;
måndag 1 mars, tisdag 2 mars och onsdagen 3 mars,
under tiderna 10.00 - 12.00 och 14.30 - 16.30.